dagarna bara går som om dom flyger förbi utan att jag hinne blinka. dessa dagar av smärta, kan jag inte suta tänka på hur mitt liv har sett ut, hur jag har förstört så mycke för mig själv, för mina vänner oh min famijlj. sväljer klumpen i halsen, oh ska försöka berätta smått, de som jag orkar blotta, för meningen me min blogg eh att det ska va som en slags terapi, så jag kan börja gå vidare i mitt liv, lämna saker bakom mig oh se framåt.

jag har missbrukat största delen av mitt liv, har valt en väg som jag inte önskar min värsta fiende, vissa saker pratar jag inte om, som ska följa mig till graven, tänker inte börja från början utan berätta vad jag känner för.

jag har haft störst problem me sub, subetex oh subexone. vilket eh en medecin för heronister. har hållt på varje dag i 10år, med de mesta, men som sagt innan sub, eh mitt svåraste att bli av me, man bygger upp en värld som man ser varje dag på sitt vis i missbruket, varje dag fast i hamsperthjulet, som jag velat komma ifrån, så länge. en värld som eh svart oh vit, inget därimellan, jag byggde upp min egna bild av mig själv, då jag spelade den jag var, allt var bra sålänge jag hade nått. den dagen allt rasade för mig, hela min värld var upp oh ner, var när jag vaknade upp i resperatorn(berättar mer om den delen i en annan kapitell) från att ha allt på ett sätt, till att min värld rasade samman, alt var nytt, visste inte vem jag var, visste inte vad världen hade att erbjuda, allt jag visste var missbruk.

nu sitter jag inskriven i ett behandlingshem, i katrineholm, har vart ren sen juli i år, då inräknat ett återfall på sub här på hemmet, att hålla sig ren, eh en stor smärta, från att veta hur alt funkar, till att inte ens veta vem man är, för allt jag var va droger, de enda jag visste om. att vara här, eh jobbigt, men ändå underbart. flyttar 4 januari 2013, til ett stöd boende, sen egen lgh igen.

nu ska jag ut oh röka, så pz out!