så många som säger dessa ord till mig: det som har hänt, har hänt. försök leva i nuet o låt ditt förflutna vara o använd de som en livserfarenhet.

jag e mycke väl medveten om att det som hänt har hänt, men vissa dagar som dessa. det går inte att unvika. hur skulle jag kunna låta dessa minnen bara vara?jag menar, även om jag försöker gå vidare i livet. så finns alla dessa minnen där ändå, do e en del av mig, en del som alltid kommer att finnas där. hur gärna jag än vill att dom inte ska det. men de enda jag kan göra e att acceptera att dom e där, men som sagt, ibland blire för mycke att bära på. för mycke mörk skit som kommer upp till ytan. för mycke att bära på. det smärtar mest, att så många inte förstår hur mycke detta tynger mig, visserligen kanske gör jag att dom inte förstår heller, för att jag inte vill berätta allt, för jag blir rädd, rädd för att alla ska se mig så som jag ser min egna spegelbild, totalt sprucken.

jag måste hitta ett sätt att kunna leva me dessa minnen o bilder, ett sätt då jag inte knäcker mig sälv, ett sätt att ändå försöka låta dessa bara vara. men i nuläget e de så svårt. för när dom väl kommer upp, går de inte att stoppa undan dom. de som att dom spelas på repit, om o om igen.

o jag e väl medveten om att allt jag vart me om, har format mig till den jag e idag. o jag vet att det är en livserfarenhet, som många inte har.

men va de verkligen nödväntigt att de skulle gå såhära långt!?

pz out

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För två år sedan, misslyckades ja ta mitt egna liv, jag tog vara på chansen efter flera dagar liggandes i resperator o vakna upp som en grönsak. D va mitt uppvaknande från ett långt o tungt missbruk o allt inom sjdestruktivt beteende, min chans att ä...

jag klarar inte att mer skit längre, jag vet va ja orsakat alla pga av mitt missbruk, jag e inte dum, jag vet prec va jag gjort. jag ligger sömnlös om nätterna o finner ingen ro av alla dessa minnen, minnen från all skit, allt som hänt o allt ja or...

  att gå runt o inte bli hörd el tagen på allvar, det gör så ont i själen, om ja nu har nån kvar? jag menar, dessa dagar när allt e svart, ett enda stort mörker o jag bara fumlar fram o vet knappt upp el ner, dessa dagar då jag verkligen inte or...

  livet kan verka mörk vissa dagar, så de sett ut nu ett tag. men käns som att jag nu e påväg ut från dimman igen, som man säger de blir bättre, efter regn kommer solsken. idag hörde jag av mig till min handläggare på bc, frågade hur de låg till m...

  jag lever efter många ord-språk, många som tilltalar mina åsikter, gränser o syn på livet. ett ordspråk jag levt efter ganska länge är, DAGAR MAN VILL LEVA, DAGAR MAN VILL DÖ. idag är en sån dag, jag känner bara att jag orkar inte längre(menar in...