idag hade vi husmöte kl18 på stödboendet där jag bor. någe som jag tycker är jätte jobbigt, att sitta me massa andra som jag inte känner, o alla pratar i munnen på varann. jag har ingen koll alls på läget, jag hänger inte me i samtalen, allt blir bara en enda stor röra för mig. det är så otroligt jobbigt, men personalen här sa att jag va tvungen att va me ändå, så jag gick ner dit o va me på mötet, efter bara 5min så börjar jag få ångest, jag försöker hänga me, men de gick inte alls. började tänka på hur alla andra betedde sig, att dom rörde på sig hela tiden där dom satt, att dom viftade me armarna o pratade me hög volym, o jag visste inte vart jag skulle kolla, på den som pratade el om de vore lugnt att kolla på mobilen, el bara försvinna i dagdrömmar. så började känna hur hjärtat började bulta så hårt, kändes nästan som att det skulle flyga ur bröstet på mig, o me de kom panik-ångest-attacken, o de ända jag satt o tänkte på var att jag ville gå därifrån, men vågade inte göra de häller, för att jag visste inte om jag fick o alla som satt där, skule väl antagligen inte förstå va problem var, att dom måste va me, men att jag bara kan gå därifrån. så när jag nästan började gråta av allt obehag, så reste jag på mig o frågade om jag kunde gå, personalen såg väl antagligen hur jobbigt de va för mig, så dom sa att de va lugnt. sånna hära situationer, som e jätte jobbiga o tunga att göra för mig, de e kopplat till min diagnos asperger, o så kommer de va hela mitt liv. jag måste försöka hitta knep för att kunna sitta me på hela måsten-möten, men just i nu-läget, så funkade de inte alls. men jag får väl ändå se de lilla positiva me de, att jag faktiskt va me en liten stund o att jag kom dit. <3 pz  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För två år sedan, misslyckades ja ta mitt egna liv, jag tog vara på chansen efter flera dagar liggandes i resperator o vakna upp som en grönsak. D va mitt uppvaknande från ett långt o tungt missbruk o allt inom sjdestruktivt beteende, min chans att ä...

jag klarar inte att mer skit längre, jag vet va ja orsakat alla pga av mitt missbruk, jag e inte dum, jag vet prec va jag gjort. jag ligger sömnlös om nätterna o finner ingen ro av alla dessa minnen, minnen från all skit, allt som hänt o allt ja or...

  att gå runt o inte bli hörd el tagen på allvar, det gör så ont i själen, om ja nu har nån kvar? jag menar, dessa dagar när allt e svart, ett enda stort mörker o jag bara fumlar fram o vet knappt upp el ner, dessa dagar då jag verkligen inte or...

  så många som säger dessa ord till mig: det som har hänt, har hänt. försök leva i nuet o låt ditt förflutna vara o använd de som en livserfarenhet. jag e mycke väl medveten om att det som hänt har hänt, men vissa dagar som dessa. det går inte a...

  livet kan verka mörk vissa dagar, så de sett ut nu ett tag. men käns som att jag nu e påväg ut från dimman igen, som man säger de blir bättre, efter regn kommer solsken. idag hörde jag av mig till min handläggare på bc, frågade hur de låg till m...