jag har varit ren nu i 5månader typ, har varit inskriven här på behandlinsghemmet så länge me. har kämpat me mitt beroende, oh mitt missbruk här, vilket är så tungt, man har levt ett liv så pass länge, oh sen ska man leva på ett annat sätt, jag har ändrat oh jobbat på mitt beteende här varje dag, varje timme, varje minut. har gjort stora framsteg oh är så stolt över mig själv, för allt jag jobbat me. jag har aldrig gjort något så bra som jag har gjort dehära, oh ag känner de själv, vilket eh nytt oxå, att faktiskt ha hittat sig sälv, blivit den jag vill vara, den jag aldrig trodde jag kunde bli, det är som att alla pusselbitar har fallit på plats, en efter en har JAG lagt dit dom. jag är nästan hel, jag äcklar mig inte av tanken om vem jag är, jag har faktiskt fått självförtroende. jag är så otroligt tacksam att jag fick den hära chansen att ändra saker oh ting, oh alla som stöttat mig eh jag evigt tacksam för, att ni har trott mig på, då mitt tvivel igentligen har varit det största problemet, har alig riktigt trott på att jag kan göra saker oh ting, att jag alltid misslyckas. den hära känslan jag har nu, den är otrolig, något jag aldrig kännt förut. jag kan för en gångskull se framåt me glädje, rädsla, nyfikenhet.

det hära året har varit de mest jobbigaste oh krävande någonsin, jag har gjort en resa, en resa som vissa inte ens kan sätta sig in i, slut på förhållande, avgitning, öppen vård, drog couch, tappa alla kontaker, återfall, sluta me antidepresiva, vän dog, jag tog en medveten överdos, hamna i resperator i runt två veckor, nedsöv, vaknade kunde inte göra nå alls, var som en nyfödd bebis, lära mig gå, äta, prata, andas, borsta tänderna. sen in på psyket, ut därifrån, bo hos föräldrarna, därifrån in på stödboende, tog återfall, blev utslängd därifrån, bo hos farmor, började me subben igen, bo hos niklas, bev tillsammans me honom igen, sen till behandlinsghemmet, jobba på mig själv, slut på förhållande, sen ska jag till stödboende, öppenvården, psykolog, sen min egna lgh.

jag är helt slut, jag har inte fått nån lugn oh ro på ett år, me att ha missbrukat runt 10 år innan allt dehära.

det ag vill är att få landa, böra leva, ta hand om mig oh min katt zelda, man orkar mycket, mer än vad man tror, har juh faktiskt bevis på det, men min önskan är att på lugn oh ro nu.

satt i samtal me mina båda kontaktpersoner, vi satt oh pratade i en timma, men de va inte att prata, dom bettede sig som två dåliga föräldrar, dom gick på mig oh allt jag gör eh fel, oh dom dumförklarade mig oh dom lyssnade inte. blev sårad faktiskt, undrar vad som igentligen händer, jag menar jag har litat på dom, men har börat se en helt annan sida nu, jag är bara en siffra i papperna för dom, precis så som alla i sjukvården beter sig. trodde inte de om dom. pratade me mamma oh hon gav mig ett råd, att jag ska skriva ner allt som ag känner oh så oh ge dom de pappret, så jag började, kom ända till när jag låg i resperatorn, kunde inte skriva om de, de gör så ont fortarande, och slutade oh skriva. för började tänka som så, att ag vill inte att dom ska veta de jag igentligen har sagt, för dom eh inte värda min ärlghet, dom skulle ändå inte förstå el så skulle dom vända tillbaka allt på mig, så har bestämt mig för att inte blotta mig för dom, ska ändå harirån om 2 veckor.

pz out

 

Lisa

19 december 2012 15:16

Du är så stark som kämpar på. Och du har kommit väldigt långt :). Fortsätt så ! Meep :)

malin

19 december 2012 22:15

tack :) jah jag känner de me, underbart faktiskt. fan tycker vi kan ses när jah kommer tibaka till stan ? filmkväll, men godis oh cola, like old time , yeaa

 

Mamma

19 december 2012 22:44

Jag är så stolt över dig du är och har varit så stark och duktig. Vilket år det har varit, både hemskt och underbart <3

malin

20 december 2012 20:40

tack mamma :) värmer att höra, verkligen. jah men visst sörrö. jah el hur, helt otroligt juh

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För två år sedan, misslyckades ja ta mitt egna liv, jag tog vara på chansen efter flera dagar liggandes i resperator o vakna upp som en grönsak. D va mitt uppvaknande från ett långt o tungt missbruk o allt inom sjdestruktivt beteende, min chans att ä...

jag klarar inte att mer skit längre, jag vet va ja orsakat alla pga av mitt missbruk, jag e inte dum, jag vet prec va jag gjort. jag ligger sömnlös om nätterna o finner ingen ro av alla dessa minnen, minnen från all skit, allt som hänt o allt ja or...

  att gå runt o inte bli hörd el tagen på allvar, det gör så ont i själen, om ja nu har nån kvar? jag menar, dessa dagar när allt e svart, ett enda stort mörker o jag bara fumlar fram o vet knappt upp el ner, dessa dagar då jag verkligen inte or...

  så många som säger dessa ord till mig: det som har hänt, har hänt. försök leva i nuet o låt ditt förflutna vara o använd de som en livserfarenhet. jag e mycke väl medveten om att det som hänt har hänt, men vissa dagar som dessa. det går inte a...

  livet kan verka mörk vissa dagar, så de sett ut nu ett tag. men käns som att jag nu e påväg ut från dimman igen, som man säger de blir bättre, efter regn kommer solsken. idag hörde jag av mig till min handläggare på bc, frågade hur de låg till m...