jag har länge stärvat efter att hitta mig själv, få vetskapen om vem jag är. har letat i 25år. antagligen har det varit pågrund av diagnserna, spec aspergersyndrom. jag hade som en upplevelse för många år sedan; tänk er att kroppen skulle vara sm ett pussel, oh att alla pusselbitarna ramla av, jag hade den upplevelsen oh efter de var det ännu svårare att finna mig själv, det kändes som att jag vandrade runt i sökandet, att pusselbitarna var som i en påser runt fötterna oh jag försökte plasera dom eftersom, men dom ville inte fasstna. så nu när jag har fått diagnsen, känns det som att dom flesta pusselbitarna sitter på plats, det är bara nåra få som saknas, oh dom kommer hitta sin plats allt eftersom. underbar känsla att inte behöva leta mig fram med vem jag är. så det är därför jag säger att det känns soom att alla pusselbitar har fallit på plats.

god jul

pz out

<3

jag fick min diagnos för nåra månader sen, asperger syndrom. har länge haft tankar om hur jag beteer mig om de eh rätt oh se, men aldrig hajjat att de eh normalt för har inte vetat om att jag haft nåra diagnoser.

så vill bara dela me mig lite om hur det är för mig att ha denna  

diagnos. nåra ständiga tankar som drar runt i huvet när jag är med massa andra, spelar ingen roll om jag är med min familj, mina vänner el me folk jag inte känner. jag tänker som så, oj va sura dom ser ut, eh dom sura på mig, har jag gjort nått, har jag sagt nått, vad har jag gjort? jag kan kläcka ur mig saker som jag igentligen inte menar, som när jag satt oh spelade me mina två syskon, vi spelade halo4 igår, oh andra matchen gick de åt helvete så när den va klart, reser jag mig upp h svär oh nästan skriker att dom va idioter som inte kunde spela, (jag skrek till motständarna) men när jag rullade min cigg, hajjade jag att fan de måste ha låtit fel, så sa till dm att de va inte till dom utan till motståndar laget. kanske inte skulle ha skrikit de, för märkte att vi skulle bara spela på skojj, men att spela är blodigt allvar för mig, jag kan inte spela på skojj.. och jag det brukar ta sin tid att haja oxå för mig vad som är bra el så. men de kanske underlättar lite för hela familjen att dm vet om att jag har denna diagnos, kanske lite mer förståelse för alla så kallade tabbar jag gör utan att tänka på det, inget jag strävar efter direkt kan även tänka länge på hur folk kollar på mig oh hur deras röst låter, oh börjar ofta undra om dom eh sura på mig, oom dom har en annan ton i rösten, ibland eh de så att jag blandar ihop allt, hur rösten låter, till deras känslor, svårt att förklara, men de blir som en enda stor gröt av allt ibland, därför tycker jag det är så jävla nice att bara få sätta i ett hör(som här hos familjen) sitta me datan oh lyssna musik oh bara blogga, flumma runt på nätet oh ha mobilen breve mig, behöver min egna tid för att få ett lugn, lugn utan alla dessa tankar, so faktiskt kan va ganska jobbiga ibalnd

men men, ska avsluta nu gooood juuuuul<3

pz out <3