Nu ligger jag i sängen o har fixat nästan allt i min lgh. Det har varit en turbulent dag, men jag njuter för en gångsskull o börjar känna ett lugn i kroppen som jag inte haft på länge. Vilken underbar frihetskänsla jag har nu, jag kunde ha dörren öppen när jag duschade o kan gå runt i lghn hur jag vill, gå runt fucking naken om jag vill. Haha. Jag har tyvärr inge internett, men vet ni vad, luren funkar lika bra, man har juh som en liten data i handen, o nu lyckades jag fatta vad jag hade för inloggnings uppgifter till min blogg, haha noll-koll juh, men då eh läget som de ska vara. Haha. Ska fortsätta glo på sons of anarchy nu innan jag somnar, börjar känna att min natt-medc börjar kicka in, så innan jag ligger o dreglar ska jag sluta skriva. Pz out <3

jag är helt klar nu me allt, plockat ut allt o städat hela rummet, typ storstädat o hängt tillbaka deras gardiner o tavlor. ingen va på mig idag o tjatade o skrek, så blev klar ganska fort, de går smidigare om jag får göra saker o ting i min tackt o i min ordning. pratade me stödboendet o frågade om dom kunde fixa så jag kan få me mig alla mina saker, väntar svar, så hoppas dom fixar de, behöver jag inte vara stressad att nått går sönder, för jag menar personalen här tycker juh inte speciellt mycke om mig. det är många klienter som har kommit till mig o sagt saker som personalen har sagt till varandra, som att om jafg inte städa tänker dom inte hjälpa mig o lasta in mina saker i bilen. jag har kommit underfund me att allt här har varit ett enda stort spel, dom har aldrig tyckt om mig, det har dom visat nu dom senaste dagarna, dom har stått på varnadras sidor o tryckt ner mig. jag menar alla klienter som har flyttat härifrån, har vi alltid haft ett avskeds fika, frågade personalen om vi kunde ha det den tredje alltså igår, frågade nåra dagar innan. men det har inte blivit nå avskedsfika, dom har inte ens sagt lycka till. så allt har bara varit ett enda stort spel, man är bara en siffra i papprena. och när stödboendet kommer, så kommer personalen här att hjälpa till me att plocka in, för att dom måste visa för stödboendet att dom bryr sig, men dom har inte hjälp mig att bära nåra saker nu inte, för de behöver dom juh inte, eftersom dom inte behöver visa nån att dom bryr sig. så allt har vart ett enda spel.

pz out

yeaaaa, jag flyttar idag. min nya resa börjar idag, en resa mot de hållet jag vill, vägen jag själv har valt. nu är jag klar här, på denna väg jag har gått framåt i 6månader, är så stolt över mig själv o vad jag har gjort nu, någe som jag kan vara stolt över. äntligen står jag här vid vägens slut o ska ta ett kliv till, så är jag påväg mot min nya resa. fy fan vad jag är glad just nu. jag som trodde att dom hära 6månaderna aldrig skulle ta slut, men ändå när jag tänker tillbaka, har det gått ganska fort o de va ändå totalt värt smärtan att förändra mitt liv o mig själv, även fast det har varit hårt o haft problem me personalen, kanske oxå att jag känner att det var värt de för att jag nu ska lämna detta dårhus, o aldrig någonsin sätta min fot på ett behandlingshem, nu får de vara nog, jag är klar me pundet, har bara tagit 10år av mitt liv, men som man säger, bättre sent än aldrig. så mina ord jag kommer hålla hårt i, jag är klar me pundet. tack o svejs! haha

pz out

<3