'

lite info om mig oh min diagnos asperger syndrom;

jag planerar upp allt jag ska göra, det är jätte viktigt att de får vara så oxå, för

om nån kommer in i min planering oh säger att saker oh ting, att vi inte kommer göra de som va planerat,

så blire koas i mitt huve, me allt som jag panerat upp, tänk er att alla mina planer i huvet,

eh uppradade i en linje oh när nån ändrar på de, eh de precis som att nån slänger in en granat

oh allt jag planerat flygger huller oh buller, oh jag vet inte hur jag ska organisera upp det igen.

så oftast blire att jag blir sne, för att jag får ingen ordning på saker oh ting, oh eftersom ag har ganska

svårt för att släppa saker oh ting, kan jag va sne ändatills allt kommer på sin plats,

men oftast blire inte på plats, så då blir inget alls gjort den dagen.

så, idag skulle jag iväg till bc(beroende centret) i södertälje, för att höja min medc, damp medc då, hehe.

oh sen skulle jag träffa min kontaktperson där oh börja planera för mitt stödboende, som jag

ska flytta till 4januar, mindre en en månad kvar tills de,. så har gått upp faucking 6 på morgonen,

oh alldeles nyss, sa personalen att vi inte ska åka för att det är snö ute!?

så då blire ingen höjning, oh ag behöver verkligen höja medcen, oh dejag verkligen behöver

va me mötet om stödboendet, för att jag stressar upp mig om allt, så nu får jag fortfarande gå

runt oh vara stressad, vilket suger häng-pung!

men jag vet att man inte kan göra nå åt vädret, men ändå.

det är mitt magsår, det är min kropp som inte kan chilla förrän jag vet hur de kommer

bli me srödboendet, så just nu är jag sne, på allt oh alla, jag säger som så stackars alla här på hemmet,

för om nån ens kollar på mig el ler mot mig el säger nå, ska fan få en stol i huvet oh en högtalare uppkörd i röven.

pz out !

man kan säga att jag har en sån hära kväll full av minnen, minnen som gör ont, minnen fulla av smärta.

kanske kan bero på att de snart eh jul, då mina jular har set ut som så, att ta allt i min väg,droger alkohol, u name it.

bli så väck att jag glömmer att jag eh ensam, oh dränka depressionerna. bara däcka mig själv, så att julen äntligen kan försvinna. för så länge jag eh nykter, har jag haft svaga minnen, om hur de såg ut förut, me julgran, familjen, att vi åt julmiddag, tända ljus överallt, me en brasa tänd. det luktade pepparkakor oh allt va så perfekt de bara kunnde bli.

att ha dom svaga minnena, gjorde allt mer jobbigt, ville bara att julen skulle passera förbi.

vilken röra allt har varit blivit, att ha detta drogsug nu när julen snart eh här, jag vet att jag ska fira hemma hos familen, för första gången på jag vet inte hur länge. veta att den hära julen, kommer jag nog inte vilja dö iallafall, vilket eh underbart, men även att jag ska va hos familjen, känner jag mig rädd, rädd för att ändå kanske på nå sätt. att jag kommerbli ensam ändå, men som sagt, den hära kvällen, eh full av smärta.

dagarna bara går som om dom flyger förbi utan att jag hinne blinka. dessa dagar av smärta, kan jag inte suta tänka på hur mitt liv har sett ut, hur jag har förstört så mycke för mig själv, för mina vänner oh min famijlj. sväljer klumpen i halsen, oh ska försöka berätta smått, de som jag orkar blotta, för meningen me min blogg eh att det ska va som en slags terapi, så jag kan börja gå vidare i mitt liv, lämna saker bakom mig oh se framåt.

jag har missbrukat största delen av mitt liv, har valt en väg som jag inte önskar min värsta fiende, vissa saker pratar jag inte om, som ska följa mig till graven, tänker inte börja från början utan berätta vad jag känner för.

jag har haft störst problem me sub, subetex oh subexone. vilket eh en medecin för heronister. har hållt på varje dag i 10år, med de mesta, men som sagt innan sub, eh mitt svåraste att bli av me, man bygger upp en värld som man ser varje dag på sitt vis i missbruket, varje dag fast i hamsperthjulet, som jag velat komma ifrån, så länge. en värld som eh svart oh vit, inget därimellan, jag byggde upp min egna bild av mig själv, då jag spelade den jag var, allt var bra sålänge jag hade nått. den dagen allt rasade för mig, hela min värld var upp oh ner, var när jag vaknade upp i resperatorn(berättar mer om den delen i en annan kapitell) från att ha allt på ett sätt, till att min värld rasade samman, alt var nytt, visste inte vem jag var, visste inte vad världen hade att erbjuda, allt jag visste var missbruk.

nu sitter jag inskriven i ett behandlingshem, i katrineholm, har vart ren sen juli i år, då inräknat ett återfall på sub här på hemmet, att hålla sig ren, eh en stor smärta, från att veta hur alt funkar, till att inte ens veta vem man är, för allt jag var va droger, de enda jag visste om. att vara här, eh jobbigt, men ändå underbart. flyttar 4 januari 2013, til ett stöd boende, sen egen lgh igen.

nu ska jag ut oh röka, så pz out!