yeaaaa, jag flyttar idag. min nya resa börjar idag, en resa mot de hållet jag vill, vägen jag själv har valt. nu är jag klar här, på denna väg jag har gått framåt i 6månader, är så stolt över mig själv o vad jag har gjort nu, någe som jag kan vara stolt över. äntligen står jag här vid vägens slut o ska ta ett kliv till, så är jag påväg mot min nya resa. fy fan vad jag är glad just nu. jag som trodde att dom hära 6månaderna aldrig skulle ta slut, men ändå när jag tänker tillbaka, har det gått ganska fort o de va ändå totalt värt smärtan att förändra mitt liv o mig själv, även fast det har varit hårt o haft problem me personalen, kanske oxå att jag känner att det var värt de för att jag nu ska lämna detta dårhus, o aldrig någonsin sätta min fot på ett behandlingshem, nu får de vara nog, jag är klar me pundet, har bara tagit 10år av mitt liv, men som man säger, bättre sent än aldrig. så mina ord jag kommer hålla hårt i, jag är klar me pundet. tack o svejs! haha

pz out

<3

den glädjen jag trodde skulle kkänna idag av att flytta imorn finns inte alls. utan jag har brytit ihop, har blivit totalt knäckt istället av personalen. dom fortsatte att skrika o gorma på mig, påpekade allt jag gjorde var fel, att jag inte kan göra nått rätt överhuvud taget, dom har hållt på såhära sen kl 10 imorse tills för bara nån timma sen. o så har dom kommit flera stycken då o då o jag har sagt vad dom sa till mig, men då står dom andra i personalen o säger att nä de tror vi inte på att hon/han har sagt. och sen fortsatt att berätta hur värdelös jag är på allt jag gör, hur allt blir fel o jag kommer aldrig kunna klara mig i livet så som jag beteer mig nu. jag tycker det är så jävla jobbigt att flytta, och jag vet inte ett skit om stödboedet heller. blev typ klar för nån timma sen me allt, o det hade gått fortare om personalen bara låtit mig få göra allt i min takt o i min planering, men dom tycker att jag ska följa deras planering att dom ska stå o peka på de som jag ska göra o sen stå där o le o känna makt. så nu när jag har blodsprängda ögon o är hur nere som helst, har dom väl fått som dom vill, att bryta ner mig totalt, för de dom vill är att jag inte ska klara mig, dom vill se min undergång, för att dom njuter av det, för dom är bara en simpla sadister. njuter av andras nedåtgång. men jag ska fan inte börja punda igen så dom kan njuta av det. tur att man inte äger ett vapen, hade jag fan dödat allihopa, skulle vilja spränga dom i luften(ska inte självklart, men vill) nu har jag fått reda på att jag själv måste bära alla mina saker, måste bära mina högtalare till vinden, fast jag säger att jag inte vill de, för att juh fler gånger jag flyttar dom, juh snabbare går dom sönder. men dom får absolut inte stå i mitt rum i tre dagar, öäven fast det finns typ tre lediga rum, dom gör allt för göra mig sur. o dom har sagt att dom inte tänker hjälpa mig att bära saker heller, utan det är mina saker vilket jag själv måste bära o flytta. folk tror att det är bra att vara på behandlingshem, men det är fel. personalen suger, dom gör allt för sin egen vinning, dom njuter när det går dåligt för en, som idag när jag lämna up(urin-prov) blev hon sur för att jag var ren, varför håller dom på så? så till er alla därute behandlingshem är inge bra, personalen är taskiga o skiter fullständigt i en, man äär bara en siffra i papprena, inge mer. så innan ni väljer att åka, då ska ni kolla runt extra mycket. för om ni hamnar på ett sånt hära ställe som jag är på i katrineholm(änglahuset) är risken stor att det inte kommer sluta bra. så många klienter här, som säger samma sak. det är inte bara jag. nu ska jag äta, sen glo en film o sen sova. flytt imorn.

pz out

jag har packat allt nu, tog mig välca 20minuter, eftersom att jag redan har packat allt. högtalarna tar jag ikväll, tvn o xboxen blire att packa ner imorn o dammsuga ska jag göra me imorn. så när personalen kom ner ennu en gång till mig o började gorma på mig, sa jag de att jag är klar, försökte säga till er att jag inte alls hade mycke kvar imorse när ni skrek på mig. deras hakor var nere i marken, men istället för att dom tog att dom behandlade mig fel, började dom säga att det var mitt fel att dom skrek för att ag har sån dålig attityd o att jag skiter i allt o att det var mitt fel, fan blev fett sne o sa de att det är självklart jag får dåligattityd när dom skriker på mig, men då hade dom inte ens skrikit på mig helt plötsligt, o så sa dom att min attityd nu sög, jag sa de men va fan tror ni när ni skriker på mig, att jag ska stå där o le o vara glad, vad tänker dom me? jag kan erkänna om ag gjort fel, men de kan inte dom. bara för att dom jobbar här, så tror dom att allt är mitt fel. men de blev ändå in ur face biitch !

pz out !

alltså, personalen har sprungit in o ut från mitt rum o skrikit på mig att jag måste packa o städa rummet, ag har sagt att jag ska börja, det är inte mycke jag ska göra, för d mesta är redan klart. men ändå skriker dom på mig o säger att ag är oansvarig, men hallå. hör dom inte vad ag säger. blir så trött, jag menar jag står inte o skriker på dom, håller min ilska inom mig för att jag lärt mig de nu. men att dom beteer sig snorungar o skriker o gorma, gör mig bara sne på dom. men men, ska dom hålla på får dom väl göra de, skit samma. ska väl packa de sista, tar väl inte ens en timma, för att jag har packat allt för flera dagar sen. piss off personalen !

alltså, jag ringde stödboendet idag o frågade vad som händer, hon som jag snackade me visste inget alls om att jag skulle flytta till dom om två dagar, vafaaan!? tänk om det inte finns nån lgh o om dom inte kan hämta mig. vad händer då? fan jag blir fett jävla stressad alltså, varför ska deära fucka ur sig nu för!? orkar inte me den hära bullshiten alltså. fuck off !

nu när de eh så nära flytten är det koas med mig, har inte nån årdning på någe alls, men det får väl vara så inge jag kan göra åt de ändå tänkar jag.

igår sa min syster till mig såhära: alltså du var min bästavän förut, vi gjorde allt tillsammans, o när du försvann blev det jätte tomt för mig. jag blev jätte glad av att hon sa det. o hon sa även: det är skönt att vi kan börja bygga upp en ny relation nu. o vad det värmde. jag älskar min syster mest av allt, och jag har trott att hon inte har velat bli vän me mig igen, men de vill hon och jag kommer lägga mycke energi åt att bygga upp våran relation, för jag minns att jag kunde snacka me henne om allt o vi hade så kul me allt vi gorde, jag älskar dig sis, o ag är så tacksam att du vill ge mig en till chans o tänker ta vara på den oxå, för du anar inte hur mycke jag har saknat just dig, för du va min bästavän me, o jag skäms att jag valde drogerna framför dig o jag har jätte svårt me att förlåta mig själv för det.

när du o jag har våra egna lgh, längtar tills dess, då vi kan vi komma hem till varandra o ozzy, leo o zelda blir vänner me, vilket jag tror att det inte kommer bli nå problem.

så förlåt syster för all smärta jag skapat åt dig

jag älskar dig

pz out <3

jag är klar me behandlingen, jag är klar äntligen, det har gått 6månader nu o det är dags att börja min nya resa, vägen jag dröm om är äntligen framför mig, bara nåra steg kvar så är jag där på vägen, o får börja om. med vetskap om mig, mitt liv o alla runt om mig. jag vet att alla mina handlingar har effekter på allt o alla. den hära gången kommer jag lyckas me de jag velat, att å leva ett lugnt liv. 2012 har varit det jobbigaste året  hela mitt liv, jag har verkligen fått en andra chans som jag kommer ta vara på.

nu när jag är klar här, o snart ska flytta, jag blir så glad att jag faktiskt klarat den hära resan o gjort så många förändringar o jobbat me mig själv. jag är stolrt för första gången, jag har klarat av nått som jag ville klara.

jag är på gränsen av att bryta ihop, men inte på ett dåligt sätt. jag är bara lycklig o stolt över mig själv

pz out <3

jag hade de jäte mysigt igår me familjen, det va ganska skönt att vara nyckter. men ändå, så hade jag en vilja att jag skulle ha viljat pundat gärnet, fucking ei vilket jävla drogsug jag hade. har fortfarnade. menmen.

fan jag vet inte riktigt vad som händer mellan alla människor, kan inte sluta tänka på att man kanske bara är en reserv, att jag ändå är på bhemmet o att det inte går att umgås me mig, därför jag blir lite mer ensam.

men ändå, hur kommer de bli när jah flyttar tillbaka till tälje, kommer jag vara lika ensam där? även fast jag ringer, o ringer. jag börjar fundera på om det kommer blir så där me, men jag kan ha missuppfattat hela situationen som inte är så ovanligt för mig. visst jag vet att jag har min familj o dom kommer alltid att vara där vid min sida, blor är tjockare än vatten. fan hoppas jag bara har missuppfattat allt. ska tillbaka till behandlingshemmet idag, men vill verkligen inte det, vill ha min lgh o ha zelda vid mig. visst att jag flyttar nu om tre dagar, men jag vet fortfarande inte ett skit om stödboendet för dom har inte ringt mig, blir så fucking stressOpress, ooooh!

pz out