jag har stressat o pressat alldeles för mycket nu, allt me packningen o nervositeten inför flytten. får som ingen ordning alls på saker o ting, sen har jag bara sovit nåra timmar på runt två dygn, är så trött alltså. o de gör ont i kroppen, fy fan vilken krampande smärta. jag har juh gått runt o spänt mig för att jag inte vet ett jävla skit om stödboendet o så, dom ringer juh inte. för en stund sen började kroppen att krampa ganska mycket, kändes som att jag var påväg att få ett epa-anfall, men det han sluta, men har fortfarande ryckningar som kommer då o då, fett läskigt att ha den när man är själv. hoppas ag slipper epa-anfallet. fan orkar inte längre, är så jävla stressad sen känner jag ett stress över att åka tillbaka till nykvarn, fira nyår där. fucking ie, stress o press. nu bryter jag ihop, pallar fan inte längre.

pz out

jag kom upp idag me vid kl8, fy fan va bäst jag eh, haha:P

ska strax iväg på stadsresa, har lite saker jag måste fixa me, lite som jag måste köpa.

idag ska jag testa om jag kan ha min snowboard-jacka, hoppas de inte blir för kallt, men tror inte de, jag har juh min dreadsmössa o halsduk and stuff, haha snacka om att de hära inlägget inte alls innerhåller nå vettigt över huve taget, haha. ska strax ut till bilen.

pz out

<3

zelda vännen, jag saknar dig så jävla mycket, du finns i mina tankar hela tiden, går inte en sekund utan att jag tänker på dig. saknaden har varit brutal, tänkte ett tag att fan va långt det är kvar tills jag kommer härifrån, men nu är det bara 8dagar tills jah drar härifrån dårhuset. visst då när jag kommer till stödboendet är jag ett steg närmare min egna lgh, men ändå kan jag inte låta bli att tänka o undra hur länge jag måste bo på stödboendet, hur länge jag måste invänta min egna lgh, visserligen har soc sagt att det inte ska vara så lång väntan, men hon kan inte svara på om det är veckor, månader, 3månader, 6månader eller ett år. jag hoppas att jag får den snabbt, fan inte längre än tre månader. för nu när jag flyttar tillbaka till tälje, jag vet att zelda bor hemma hos cuz patrik o hans underbara flickvän mikaela. jag vet att zelda inte är långt borta, vilket jag tror kommer vara jobbigare att veta det. men jag är starkare än vad folk tror, så självklart kommer jag klara av att vänta tills min egna lgh, för jag vet juh iallafall att det kommer hända att jag får den, o vet att jag kommer få bo me zelda, resten av våra liv tillsammans, så försöker att fortfarande ha den bilden/drömmen i skallen, något att se framimot. hehe. älskar dig zelda <3

pz out

<3

idag har jag packat nästan alla mina saker ner i katronger o massa papperskassa, har hållt på typ hela dagen, men nu står allt längsväggen, bara det som jag kommer använda har jag kvar i garderoben oh nåra hygienarticklar, sen ska jag bara packa ner xboxen imorgon och den 2 januari, ska jag koppla ur högtalarna oh rada upp det med, fan inser hur mycke saker jag har här, men ag har ännu mer hos mormor, jävlar vad jag har prylar, haha.

blev nyss klar me ett brev som jag skrivit till farmor, har suttit nån timma o skrivit till henne, tackat för all hjälp, skrivit ner alla mina gränser o så. ska finslipa det senare o skicka det på posten till henne.

nu är jag helt slut, ska lägga mig i soffan o glo på serien robin hood

pz out

<3

fan vad jag känner mig ensam idag, kanske för att jah vart på permiss hos mam o pap, oh vart me dom i nåra daagar, jag menar dom kan man verkligen snacka me oh allt o inget, bara umgås oh vara, hänger du me? hehe

visst det finns juh klienter här hela tiden, som man kan snacka o så, men hon som jag brukar umgås me eh på permiss, vet inte när hon kommer tillbaka. har skickat ett mess till farmor, men hon har inte ringt upp. amanda svarar inte, oh ja jag vet att alla har ett eget liv o känslor, så vet att ibland orkar man inte vara social. har uh svårt att sätta mig in i andras liv, känslor, situationen, det lixom ingår i asperger. blev faktiskt påmind av mamma idag, haha.

så vet inte om jag vill spela el glo film, känns som att allt eh jobbigt idag, vilket suuger!

pz out

<3

fick denna dreadsmössa av mamma o pappa i julklapp, fick massa andra awesome grejer me. hehe.

ska åka hem till behandlingshemmet idag, tåget går 17,33. ska hem oh packa massa saker i kartonger, för snart så ska jag flytta till stödboende i södertälje, det är bara 10dagar kvar, nedräkning-ab. ska bli skönt att komma därifrån, men ändå så tycker jag inte alls om att flytta, det är stressigt h läskigt att komma till ett nytt ställe, byta miljö helt skrämmer mig, men jag måste flytta dit i inväntan på min lgh jag ska få via komunen, antingen soc el lls. det som går snabbast juh. längtar tills jag får min egna lgh, det jag längtar efter mest är juh att ha zelda(min älskade katt) får inte ha henne på stödboendet, att komma dit ska väl bli nice, om jag tänker som så att jag får gå ut alla dagar, när jag vill men inte efter 19el21. men jag kommer kunna träffa amanda, åka hem till min familj om jag vill. har juh lite mer frihet faktiskt. men tänker inte berätta om vilket boende jag bor på. hehe.

pz out

<3

jag har länge stärvat efter att hitta mig själv, få vetskapen om vem jag är. har letat i 25år. antagligen har det varit pågrund av diagnserna, spec aspergersyndrom. jag hade som en upplevelse för många år sedan; tänk er att kroppen skulle vara sm ett pussel, oh att alla pusselbitarna ramla av, jag hade den upplevelsen oh efter de var det ännu svårare att finna mig själv, det kändes som att jag vandrade runt i sökandet, att pusselbitarna var som i en påser runt fötterna oh jag försökte plasera dom eftersom, men dom ville inte fasstna. så nu när jag har fått diagnsen, känns det som att dom flesta pusselbitarna sitter på plats, det är bara nåra få som saknas, oh dom kommer hitta sin plats allt eftersom. underbar känsla att inte behöva leta mig fram med vem jag är. så det är därför jag säger att det känns soom att alla pusselbitar har fallit på plats.

god jul

pz out

<3

jag fick min diagnos för nåra månader sen, asperger syndrom. har länge haft tankar om hur jag beteer mig om de eh rätt oh se, men aldrig hajjat att de eh normalt för har inte vetat om att jag haft nåra diagnoser.

så vill bara dela me mig lite om hur det är för mig att ha denna  

diagnos. nåra ständiga tankar som drar runt i huvet när jag är med massa andra, spelar ingen roll om jag är med min familj, mina vänner el me folk jag inte känner. jag tänker som så, oj va sura dom ser ut, eh dom sura på mig, har jag gjort nått, har jag sagt nått, vad har jag gjort? jag kan kläcka ur mig saker som jag igentligen inte menar, som när jag satt oh spelade me mina två syskon, vi spelade halo4 igår, oh andra matchen gick de åt helvete så när den va klart, reser jag mig upp h svär oh nästan skriker att dom va idioter som inte kunde spela, (jag skrek till motständarna) men när jag rullade min cigg, hajjade jag att fan de måste ha låtit fel, så sa till dm att de va inte till dom utan till motståndar laget. kanske inte skulle ha skrikit de, för märkte att vi skulle bara spela på skojj, men att spela är blodigt allvar för mig, jag kan inte spela på skojj.. och jag det brukar ta sin tid att haja oxå för mig vad som är bra el så. men de kanske underlättar lite för hela familjen att dm vet om att jag har denna diagnos, kanske lite mer förståelse för alla så kallade tabbar jag gör utan att tänka på det, inget jag strävar efter direkt kan även tänka länge på hur folk kollar på mig oh hur deras röst låter, oh börjar ofta undra om dom eh sura på mig, oom dom har en annan ton i rösten, ibland eh de så att jag blandar ihop allt, hur rösten låter, till deras känslor, svårt att förklara, men de blir som en enda stor gröt av allt ibland, därför tycker jag det är så jävla nice att bara få sätta i ett hör(som här hos familjen) sitta me datan oh lyssna musik oh bara blogga, flumma runt på nätet oh ha mobilen breve mig, behöver min egna tid för att få ett lugn, lugn utan alla dessa tankar, so faktiskt kan va ganska jobbiga ibalnd

men men, ska avsluta nu gooood juuuuul<3

pz out <3